Det är konstigt det här med alla "tänk om" och alla tankar på hur livet kunde vara eller skulle bli, om man hade gjort andra val. Jag är hemma, med benen ihoptrasslade mellan täckena, jag är inte i Umeå, jag påbörjade inte gmu:n igår. Det har varit många blandade känslor, besvikelse, lättnad, ilska, förväntan, spänning och förvirring. Just nu känns det rätt att vara i mitt trygga rum, men kanske hade det kännts ännu mer rätt att vara där?