När klockan ringde vid 06 var jag verkligen inte redo, hela kroppen skrek efter mer sömn och det tog hundra år att öppna ögonen. Lyckades till slut ta mig ut och fick njuta av när morgonen ljusnade och nysnön föll. Godmorgon tisdag! 

 

Ett av dagens ögonblick fångade på bild. Appropå ingenting alls: Apelsinerna är verkligen saftiga och goda nu, ät, ät, ät! Eller väg upp nyttigheterna med en premiärsemla (det gjorde jag), jag köpte även två koppar på IKEA idag och känner mig allmänt nöjd. Berätta något kul?

Denna ↑ kom på posten i fredags. Något användbart mittemellan dunjackan och skinnjackan när vädret inte riktigt kan bestämma sig. I eftermiddag får den nog invigas, men först ska dagens andra träningspass bockas av.

 

 

Under de bloggfria dagarna sedan i torsdags har jag hunnit träna fem pass, åka skridskor på sjön, få hem ett paket med beställda fina grejer, fika på stan, mysa hemma med familjen, gosa med katten, rensa garderoben och njuta av att vara ledig. Just nu är jag hos J, vi har fått lite av varje gjort och ska nu bara vara resten av kvällen. Jag sitter i sängen, äter en bulle och skriver in lite av varje i kalendern. Det finns en hel del att se fram emot de kommande veckorna. Vad har ni gjort i helgen? ♥

 

2015. När jag och min bästa kompis var små lekte vi att vi var vuxna (ofta A-teens), vi låtsades att vi var 23, hade koll på världen och visste vad vi ville med livet. Vi var ju gamla och hade rest runt jorden, hade ordentliga arbeten och var inte ett dugg oroliga inför framtiden. Vi bodde i hus och hade familjer, storhandlade och gick med våra dockvagnar längs grusvägen. 

 

I år fyller jag 23 och jag har inte det minsta koll på världen. Jag vet ännu inte vad jag verkligen vill bli när jag blir stor, jag har inte sett jordens alla hörn och jag skjuter absolut ingen vagn framför mig när jag är ute och går. Jag kan inte låta bli att le när jag tänker hur ens uppfattningar förändras. Att fylla 23 innebär inte att man är vuxen på det viset vi lekte, och att vara vuxen innebär inte att man har stenkoll på världen och livet. 

 

I år är det 2015 och för 15 år sedan stod jag och min bästa vän vid altandörren och blickade upp mot grannen som hade lovat att smälla en slags raketbomb på tolvslaget, för 15 år sedan gjorde vi danser till Pistvaktlåtar, tittade på Eva & Adam och trodde stundvis att vi på riktigt var popstjärnor. För 15 år sedan levde jag, som de flesta andra barn, för dagen och gjorde det jag blev glad av. I år lovar jag mig själv att fylla varje dag med något som gör mig lycklig på ett eller annat vis. Det, i all sin enkelhet, är mitt nyårslöfte. Vad är ditt?

Att få vakna upp och se en vit by utanför fönstret känns som rena rama vardagslyxen. Njuter av snötäcket och hoppas innerligt att det kan få ligga kvar längre än ett par dagar. 

Dagen började bra med en kort löptur i solskenet tillsammans med J, vi hamnade lite senare på stan där tanken var att vi skulle fixa lite av varje, ta en fika på ett café vid ån och så hoppades jag på att hitta en ny bok eftersom jag läste ut en igår kväll. Men ibland blir det inte som man tänkt sig (och är det något jag har lovat mig själv att bli bättre på 2015 så är det att hantera detta). På grund av bland annat magont, huvudvärk och missförstånd vände vi istället hemåt. Det som, för mig, hjälper allra bäst när tankarna kör ihop sig och känslorna flyger iväg åt alla möjliga (och omöjliga) håll är att vara ifred, utomhus. Att andas och låta vindarna blåsa genom huvudet. Och en annan sak som alltid hjälper mig att fly verkligheten är hockeyn, känslan av att lägga allt fokus på att hamna rätt på isen, hitta smarta lösningar i spelet, åka lite snabbare, skjuta lite hårdare. Efter en riktigt lyckad hockeyträning under stjärnklar himmel kände jag mig äntligen lugn, känslovirrvarvet hade lagt sig till rätta och tankarna hade lättat. Kramade om prinsen lite extra hårt när han mötte upp mig efteråt och nu ligger vi mätta på soffan efter att ha bakat och ätit en riktigt god pizza. Fin kväll på er! ♥