Att ha hälsat på domarna, motståndarnas kapten och tränare. Att ställa sig där, med världens bästa tjejer runtomkring en, att känna "den här matchen, den tar vi, det är vår tur" och bara skrika rakt ut. Pirret i magen, tjejernas léenden, isen är perfekt, att ställa upp förstafemman för nedsläpp. Att få centerns första passning, att sätta igång matchen. Det är livet. Det är, ja, det är allt. Lycka, kärlek, livet. Gemenskapen, glädjen, frustrationen, förväntan, blod, svett och tårar. LIVET. Jag älskar det här.