På lördagsmorgonen ringde klockan 5.45, drygt en timme senare mötte jag Ellinor vid fallskärmsklubben. För första gången någonsin i Sverige, skulle två luftballonger upp bredvid varandra, med fallskärmshoppare som föll från 2000 meters höjd. I väntan på perfekta väderförhållanden var det bara att hålla tummarna, och mot eftermiddagen blev det äntligen dags. Vad kan jag säga? Det var sjukt! Där uppe var det alldeles tyst, det var kallt och det var framför allt vackert! Att vi landade på ett kalhygge och fick dra ballongen genom det, över en åker och packa ihop allting efteråt gjorde det hela till en ännu större upplevelse. Då har jag inte ens nämnt de två killarna som hängde i rep under ballongen, som de sedan skar av med kniv, för att falla fritt ner mot marken. Vi var lyckliga efteråt, men det går inte att beskriva hur det kändes. Vi vill bara upp igen!