Jag trodde att det skulle kännas annorlunda. Alla känslor exploderar och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag önskar att jag kunde bestämma hur jag skulle känna. Allt är svårt. Jag vill kunna sortera alla tankar och förstå mig själv. Jag antar att sådant kan ta tid. Jag vill veta hur framtiden kommer se ut, samtidigt som jag bara vill springa framåt, så fort jag kan, utan att vända bakåt. Jag vill falla fritt samtidigt som jag klamrar mig fast. Jag vill inte göra fel, men jag vet inte vad som är rätt. Allt är svårt. Utom att gråta.